Om allt och ingenting

Såg ett avsnitt av "Det blir bättre" som gick i Söndags på Tv.
Handlade iallafall om Magdalena Graaf där hon själv berättade om sitt förflutna.
Och jag satt med både ilska och gråt i kroppen hela timmen de visades.

Hon fick barn i tidig ålder men en man som hon trodde var den rätta för henne.
Men han var nära flera gånger att döda henne.
Han tog tid hur länge hon var på affären, hon fick inte vara ute och leka med sitt barn på gården för då raggade hon på andra.
En fruktansvärt svartsjuk man var det!
Hon vaknade en natt med att han dunkade hennes huvud mot sänggaveln, han slog henne dagligen och behandlade henne som skit.
Efter mycket om och men lyckades hon och sonen iallafall fly med hjälp av sina föräldrar och vänner.
Därefter väntade flytt hela tiden från ort till ort bara för att han inte skulle hitta dom.
Hon fick byta namn, ändra hårfärg, ändra barnets namn. Allt detta pga hon träffade helt fel man!!
Hennes liv förändrades drastiskt och ingen människa är värd att behandlas på detta sätt.
Idag är hon en stark människa som vågar berätta och försökta hjälpa andra att inte acceptera sånt här.

Tänk att bli så psykiskt och fysiskt misshandlad samtidigt som man ska ta hand om sitt lilla barn.
Att orka allt det där är så fruktansvärt starkt gjort.
Jag beundrar verkligen hennes mod och att hon aldrig gav upp!

Man vet aldrig hur ens framtid ser ut och man tänker ofta "det händer aldrig mig", men mitt där i allt så kanske det händer en själv och jag hoppas att alla som är i den situationen hon var i, vågar vara lika stark som henne!
Alla människor är värdefulla och har rätt att behandlas med respekt.