16 - Mitt första år som Mamma
Mitt första år som Mamma har varit helt underbart och mysigt, det är verkligen ett nytt kapitel som startat i mitt liv och jag skulle inte ens för en sekund vilja gå tillbaka till mitt "förra" liv.
Torsdagen den 3 December år 2009 föddes våran älskade Rasmus.
När man får se sin bebis för första gången så stannar hela världen upp och man kan inte sluta titta på den lilla krabaten! Underbar känsla vill jag lova er.
Visst det kanske inte är guld och gröna skogar jämt, men nästintill.
Men nog fanns det/finns det dagar som är tyngre än andra.
I början slet det ju lite på krafterna att inte få sova och man visste inte alltid varför Rasmus grät.
Men man lär sig med tiden, och man lär sig att ta vara på dom små tillfällena att vila.
Sen finns det den där ORON. När dom har hög feber, drabbats av magsjuka och då dom ramlar det är bara några exempel och man blir orolig så fort man ser att dom inte mår bra. (Man har lärt sig höra skillnad på gråten som kommer när dom är trötta och gråten som kommer när dom har ont någonstanns.) Och varje gång Rasmus gråter då är det som att det skär en kniv genom mitt hjärta.
Det är mer än en gång man känt sig töntig för att ringa och fråga om en liten grej på BVC, men jag tycker hellre att ringa en gång för mycket än ingen gång alls för man skulle aldrig förlåta sig själv om det hände sitt barn någonting.
Och det är som sagt mitt första barn och jag visste absolut ingenting när jag fick veta att jag var gravid. Det var någonting helt nytt. Men man lär sig med tiden och hur ska man kunna lära sig vissa saker om man inte vågar fråga?!
Och jag är så glad än en gång att jag har min underbara Mamma för hon har fått svara på MÅNGA frågor : )
Alla Rasmus framsteg gör en varm om hjärtat: första gången han log mot en, första gången han sa Mamma, första gången han kröp, första gången han gick osv jag kan verkligen sitta hela dagen och bara rabbla upp massvis med saker, men ni förstår poängen.
Det är verkligen världens bästa känsla att få vara Mamma, känna sig behövd och älskad av en liten människa som man själv fött fram. Ja det är obeskrivligt!
Jag har även vuxit som människa enormt mycket sen jag själv blev Mamma.
Nu har man inte bara sig själv och tänka på , utan nu har man ett barn och ta ansvar för också.
Då fungerar inte de där livet med att gå ut och festa varje helg, flänga runt halva jordkloten hela kvällarna.
NEJ barn behöver rutiner och det krävs en aning mer planering nu.
Men det finns inge mysigare än att bara vara hemma och ta det lugnt på kvällarna.
Familjemys är GULD!
Och jag ÄLSKAR verkligen livet som Mamma!
Torsdagen den 3 December år 2009 föddes våran älskade Rasmus.
När man får se sin bebis för första gången så stannar hela världen upp och man kan inte sluta titta på den lilla krabaten! Underbar känsla vill jag lova er.
Visst det kanske inte är guld och gröna skogar jämt, men nästintill.
Men nog fanns det/finns det dagar som är tyngre än andra.
I början slet det ju lite på krafterna att inte få sova och man visste inte alltid varför Rasmus grät.
Men man lär sig med tiden, och man lär sig att ta vara på dom små tillfällena att vila.
Sen finns det den där ORON. När dom har hög feber, drabbats av magsjuka och då dom ramlar det är bara några exempel och man blir orolig så fort man ser att dom inte mår bra. (Man har lärt sig höra skillnad på gråten som kommer när dom är trötta och gråten som kommer när dom har ont någonstanns.) Och varje gång Rasmus gråter då är det som att det skär en kniv genom mitt hjärta.
Det är mer än en gång man känt sig töntig för att ringa och fråga om en liten grej på BVC, men jag tycker hellre att ringa en gång för mycket än ingen gång alls för man skulle aldrig förlåta sig själv om det hände sitt barn någonting.
Och det är som sagt mitt första barn och jag visste absolut ingenting när jag fick veta att jag var gravid. Det var någonting helt nytt. Men man lär sig med tiden och hur ska man kunna lära sig vissa saker om man inte vågar fråga?!
Och jag är så glad än en gång att jag har min underbara Mamma för hon har fått svara på MÅNGA frågor : )
Alla Rasmus framsteg gör en varm om hjärtat: första gången han log mot en, första gången han sa Mamma, första gången han kröp, första gången han gick osv jag kan verkligen sitta hela dagen och bara rabbla upp massvis med saker, men ni förstår poängen.
Det är verkligen världens bästa känsla att få vara Mamma, känna sig behövd och älskad av en liten människa som man själv fött fram. Ja det är obeskrivligt!
Jag har även vuxit som människa enormt mycket sen jag själv blev Mamma.
Nu har man inte bara sig själv och tänka på , utan nu har man ett barn och ta ansvar för också.
Då fungerar inte de där livet med att gå ut och festa varje helg, flänga runt halva jordkloten hela kvällarna.
NEJ barn behöver rutiner och det krävs en aning mer planering nu.
Men det finns inge mysigare än att bara vara hemma och ta det lugnt på kvällarna.
Familjemys är GULD!
Och jag ÄLSKAR verkligen livet som Mamma!
Kommentarer
Trackback
